Några bilder från en vanlig dag på jobbet som "hästtandläkare"
 
Första kontrollen.  Här jobbar jag på HÄSTFOCUS, Ulf Noréns hästar.
Bilderna tagna av Emma Norén. 

 

Jag börjar med att bekanta mig litet med hästen och titta i munnen. 

 

 

   
Armar uppåt sträck... Här försöker jag sätta på munstegen.

Det är ofta svårt att nå upp, hästarna höjer huvudet och är inte alltid samarbetsvilliga.

Munstegen på närmarre håll.
En munstege är det bästa hjälpmedlet för att kunna öppna och hålla hästens mun öppen medan jag arbetar. Man får aldrig dra i tungan.
   
Varsågod och skölj!

Gapa stort. Jag känner en hake.

Innan jag kan börja arbeta måste jag skölja ur hästens mun, en stor spruta med vanligt vatten Sen måste jag in med handen för att känna vad som behöver göras, vassa kanter, hakar, ramper, höga tänder, ja listan kan göras lång.

Nästan alla hästar har något fel i munnen. Det känns skönt att äntligen kunna hjälpa dem.

Jag brukar också låta ägaren känna i munnen. Ofta blir de helt förskräckta när de känner och förstår hur ont och svårt hästen har haft det länge.
Lugn och fin. Inte farligt.

Duktig häst, jag måste fila lité till.

Jag försöker prata och lugna en orolig häst, oftast går det men inte alltid. Då kanske man får spara litet jobb till nästa gång och be en veterinär komma för att sedera ( ge lugnande)

Jag börjar raspa ner de vassa kanterna. Det är tungt och påfrestande  och man får ta i.
Jag använder olika raspar för olika tänder, beroende på vilka tänder som ska raspas.

 
..och på utsidan.


Raspning av framtand

När hästen står lugnt går det lättare. Ofta slår hästen med huvudet och rycker till. Mina underarmar brukar vara helt blåa en del dagar.
 

Jag hinner och orkar inte med mer än 6 hästar på en dag. Yrket är fysiskt påfrestande, konstiga arbetsställningar och kyla är värst.

Här använder jag en framtandsrasp för att ta bort en "tagg" som finns på hörntanden.
Nu är det klart.
När behandlingen är sköljer jag ur munnen och tar bort munstegen. Ägarna kan känna hur lent och fint det har blivit i munnen.

Jag är nöjd med att kunna ha hjälpt ännu en häst.
Jag skriver sedan journal och noterar vad jag har gjort på varje patient, annars är det omöjligt att komma ihåg.

Återbesök efter ca 10 månader